Detta bedrägeri började för flera hundra år sedan med guldsmeder som mot en avgift förband sig att i sina valv förvara och beskydda folks silver- och guldpenningar. Som försäkran lämnade de ut ett papper som förband dem att på begäran omedelbart lämna tillbaka det som deponerats.
Bakom ryggen på ägaren till guld- och silverpengarna började de nu låna ut dessa pengar under sken av att de var deras egna. Den nya lånaren kunde dock låta guld- och silverpengarna ligga kvar i valvet och också han bara få en skriftligt bevis på sitt lån, som sedan kunde användas som köpmedel.
På så sätt kunde guldsmeden låna ut samma guld- och silverpengar till många som inte hade en aning om att pengarna var utlånade flera gånger om.
Detta kallas "fraktionerade pengar" (=täckning för en liten del) och så gör vi också öppet idag, där man i vissa banker inte har mer än någon procents täckning. Att var generös med lån skapar naturligtvis kontinuerlig värdeförsämring för spararna men ger bankerna enormt stora vinster.
Under tidigare århundraden var vanligt med räntor på mellan 22-43 % och ibland ända upp till 65%. En 65-procentig ränta på ränta ger inom 10 år en 150-fördubbling av skulden och om lånaren inte kunde återbetala detta lån inom stipulerad tid blev han bara inom några få år ruinerad och fick gå från gård och hem, vilket förklarar hatet mot dessa "ockrare".
Utlånarna (av andras pengar) blev förstås på motsatt sätt stormrika. Genom systemet med "fraktionerade pengar" cirkulerade mängder av betalningsmedel (pappersbevis) som det inte fanns täckning för i bankvalvet, vilket ibland under akuta betalningskriser ledde till upplopp och förföljelse av bedragarna. Bedrägeriet består alltså i att man i lönndom lånade ut andras pengar många gånger om men ändå gav sken av att när som helst kunna lösa in pappersbevisen mot de förvarade pengarna.
Dessa spänningar kunde vara smärtsamma också för bankirerna varför man försökt lösa deras problem med en centralbank, som kan rusa till undsättning vid lokala problem och som alltid har staten som garant och låntagare till de nytryckta pengar ("Fiat-pengar") som först via centralbanken och sedan via regeringen skall skjutas till de olika bankerna vid olika räddningsaktioner (="bail outs").
Räddningen går alltid ut på att rädda bankägarnas fortsatta ränteinkomster på skattebetalarnas bekostnad, vilket sker genom den fortgående värdeförsämringen (=inflation) och den samtidiga skuldsättningen av staten. Hundratals sådana räddningsaktioner har under de senaste århundradena ägt rum och det är inte något som tillkommit sedan 2008 utan är ett normalbeteende.
Ur bedragarnas synpunkt är detta mycket fördelaktigt - mycket fördelaktigare än "fraktionerade pengar".
Ingen förstår varför pengarna blir mindre värda och samtidigt måste man skuldsätta sig alltmer och äger allt mindre, medan bankägarna äger alltmer. En idealisk situation för bankkapitalet: Ingen har förstått någonting.
Det har till och med debatterats om man inte skulle sluta helt med att beskatta folk eftersom "Fiat-pengarna" ger så oerhört mycket mera som dold beskattning via inflationen.
Men några har avrått eftersom folk då skulle börja undra över varifrån pengarna till krigsäventyr och andra tunga utgifter kom ifrån - om de inte kom ifrån skatteintäkter (som ger en ytterst liten del).
Man är alltså rädd för att folk skulle förstå de verkliga sammanhangen - varför det blir inflation, varför vissa människor och grupper kan köpa upp och äga allting och varför den amerikanska staten blivit så skuldsatt. Dessutom skulle man då avhända sig möjligheten till repression av för dem misshagliga människor (t.ex. Tea Party-rörelsen) via den amerikanska skattemyndigheten IRS.
Stort Tack till /SB
10 Kommentarer:
Vi föreställer oss att vi skall spela monopol. Alla får lika mycket pengar till att börja med innan spelet börjar av bankiren som har hand om kassan. Men utan någon känner till eller ser det har bankiren en hel låda full av sedlar under bordet, som han använder hur och när han vill. Hur kommer spelet att sluta ? Gissa !
Bankiren kommer att stå som vinnare efter att ha köpt upp allting och byggt hotell och hus överallt - Norrmalmstorg, Götgatan, ja överallt.
Det är det spelet vi spelar idag, fast det är bara några få som känner till förutsättningarna.
/SB
Jag är övertygad om att minst 95 procent av svenskarna tror att FED är en statlig bank. Jag ... ähum ... trodde det själv tills för bara några år sedan.
Du är i "gott" sällskap JS. Det är vad de flesta amerikaner tror också.
Internet har gjort det möjligt att skaffa information som aldrig förr. Just fixande och trixande med pengar har varit politikernas paradgren. Nu är snart sommaren här och då kan en god bok passa till besöket i hängmattan. Trevlig läsning.
http://www.mises.se/bibliotek/vad-har-staten-gjort-med-vara-pengar/
Knegarn.
Att FED är privatägd är inte problemet. Om banken varit statlig hade det fortfarande varirt politikerna som talat om vad som ska göras.
Adolf Hitler visste vad som gällde.
"Detta är socialism - inte sånt strunt som ägandet av produktionsmedlen. Vilken betydelse har sådant, om jag i stället inrangerar människorna i en fast disciplin som de inte kan undfly? Låt dem äga mark eller fabriker om de vill. Det centrala är att staten, genom partiet, är allenarådande över dem, oavsett om de är ägare eller arbetare. Allt det är oväsentligt. Vår socialism går mycket djupare…Varför skulle vi behöva socialisera bankerna och fabrikerna? Vi socialiserar själva människorna."
Knegarn.
Under Weimarrepubliken och mugaberegimen har vi som bekant ypperliga exempel på hur politikerna lurat sina medborgare men fundera kanske lite över vad betalkorten fört med sig, kanske de farligaste inflationen som få reflekterar över. Man anar den men den är svår att spika synlig på väggen. Kunde medborgarna verkligen sätta sig in i lurendrejeriet blev dom nog rätt snart desperata.
Till Knegarn
Självklart har du rätt i att det är oväsentligt för inflationen om de sedlar som kommer ut och sänker köpvärdet på alla tidigare befintliga sedlar (=inflation) har tryckts upp av staten eller några privatägda banker. Men om de inte tryckts upp av privatbanker skulle inte den amerikanska staten ha en statsskuld på 17 triljoner dollar till dessa privatbanker (≈130.000 miljarder kronor). 25 % av denna skuld (≈100.000 miljarder kronor) är en skuld till utlandet men resten huvudsakligen till Federal Reserve, som är en kartell på de 5 största amerikanska bankerna.
Man kan ju fråga sig vad ett fåtal stora bankaktieägare skall göra med så mycket pengar - man kan ju inte äta mer än en pepparstek och dricka mer än en flaska vin per dag. Men som påpekades i en fotnot i första delen av Karl Marx' Kapitalet - att "ha-begäret bara är ett element i makt-begäret". Om jag inte missminner mig så var det Goethe han citerade. De här människornas maktbegär är oändligt och man skall inte låta sig förledas av att de hela tiden är måna om att inte synas utan nöjer sig med "leading from behind". De har en agenda och en maktambition - och det har de haft hela tiden.
Nå, vad kan man nu åstadkomma med 100.000 miljarder kronor? Hur många människor kan man lura och hur många politiker och journalister kan man muta med en sådan summa? Ganska många skulle jag vilja säga, och det förklarar nog en del av den utveckling vi ser i världen idag.
Det har t.ex. framkommit att Lenins och bolsjevikernas statskupp i oktober 1917 mot den demokratiskt valda Kerenskij-regeringen i hemlighet bekostades med 20 miljoner dollar av den judiske New York-bankiren Jakob Schiff. Det var enormt mycket pengar på den tiden. Jag kan nämna att när jag växte upp på 50-talet kostade det mellan 10-20 öre att åka spårvagn och buss över hela Göteborg. Idag kostar det 30 kronor. Alltså redan där en 150-faldig ökning. Det betyder att de 20 miljonerna dollar var värda minst 12 miljarder kronor, sannolikt dock mycket, mycket mera.
Och jag är ganska övertygad om att Lenins och bolsjevikernas omfattande förtryck av den ryska befolkningen (och motsvarande i alla kommunistiska länder) aldrig hade kommit till stånd om inte bolsjevikernas vapenköp, mutor till motståndarsoldater etc., etc. bekostats av denne bankir, som blivit stormrik på "fraktionerade pengar".
/SB
Oj ! Fel i förra kommentaren: Där det står 100.000 kronor skall det stå 30.000 kr (till utländska fordringsägare.
/SB
Och nu skall jag berätta hur man idag blir stormrik på "fraktionerade pengar": Antag att en lokal bank lånar en miljon dollar från en centralbank. Eftersom man inte är skyldig att hålla en större reserv i sina valv är 10 % av det utlånade kapitalet (här talar vi dock bara om papperspengar) innebär detta att man kan behålla den miljonen dollar i sitt bankvalv och samtidigt låna ut 9 miljoner dollar på pappret till olika låntagare. T.o.m med en mycket låg ränta på 5% innebär detta att banken redan inom två år kan få ränteinkomster på nästan hela det lånade beloppet (≈920.000 dollar), samtidigt som man har det lånade beloppet orört kvar i valvet. Det är detta som är förklaringen till att bankerna är så måna om att låna ut pengar till kreti och pleti utan någon annan säkerhet än statens räddningsaktioner ("bail outs"). Själva betalar de bara en ränta till centralbanken på 3-4 % (≈60-80.000 dollar på två år), men kan själva erhålla en ränteinkomst netto på 840.000 - 860.000 dollar inom samma tidsrymd. Centralbanken går det naturligtvis ingen nöd på, trots den låga ränteinkomsten. Den trycker ju upp pengar från ingenting. Det rör sig alltså om gigantiska vinster för att göra väldigt lite och förklarar varför bankkapitalet äger och kontrollerar alltmer.
/SB
Föreställ er nu att en bank inte behöll 10% av de utlånade pengarna i sitt bankvalv utan endast lät 5 % vara kvar i bankvalvet. Då blev de 1 miljonerna som lånats av centralbanken (och som stannade i bankvalvet) till 19 ytterligare miljoner som kunde lånas ut på marknaden och nettovinsten efter 2 år mer än dubbelt så stor (>1.800.000 dollar). I själva verket föll många banker för detta trick på grund av sin egen girighet och kunde t.o.m. låta den 10% lagligt bestämda reserven i bankvalvet bli endast en liten fraktion av detta (Noll är den teoretisk gränsen och då närmar man sig fiat-pengar från Federal Reserve). Följaktligen blev de girigaste bankerna snabbt mycket rikare än andra och fick efterföljare. Det är bara att bestämma sig: Om man olagligen låter bankreserven stanna vid 5% istället för 10% så kan man bli dubbelt så rik och på den från centralbanken lånade summan redan inom ett år skrapa ihop samma summa i ränteinkomster. Om man låter bankreserven stanna vid endast 2,5 % kan man fyrdubbla sin vinst osv. Det är denna hemlighet som ligger bakom bankernas snabba återhämtning efter krisen 2008 - "fraktionerade" pengar. Vanliga människor har ju så svårt att förstå att man kan bli så rik på endast några procents ränta. Och bankerna döljer detta genom att ta ut avgifter på allting.
Allting är mycket högtidligt och respektabelt, fina kontor, marmorgolv, fina kostymer. Men redan Martin Luther genomskådade detta då han skrev: "Små tjuvar sitter i stock och sten, stora tjuvar prålar i guld och silke."
/SB
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.