“Jag tror faktiskt på omfördelning av rikedom ”, sade Obama, 96-sekunder in i detta tal från September 18 , 2012 . "Åtminstone på en viss nivå, för att se till att alla ska få en möjlighet.”
Detta går till historien som hans berömda uttalande att bygga statliga system för att omfördela rikedom.
Det är vanligt att man ser omfördelning helt enkelt som att man tar en viss mängd pengar från skattebetalaren Peter och ger det till en annan person, Paul och allt annat i samhället förblir detsamma.
När man ser på omfördelning av inkomster på det sättet, tenderar man att göra bedömningen att Paul är mer förtjänt av pengarna. När det diskuteras i nyhetsmedia eller bland vänsterliberala politiker, framställs Paul som en representant för de fattiga och förtryckta och Peter som en rik krösus eller ett storföretag.
Om man presenterar det så, kan man framställa motståndarna till omfördelning som känslokalla och i avsaknad av empati för de de mindre lyckligt lottade.
Men att ta pengar från Peter och ge till Paul ger ringar på vattnet som vid första anblicken inte är så uppenbara.
Skatter i syfte att omfördela inkomst avskräcker skattebetalare från att tjäna skattepliktig inkomst eller höja värdet på fastigheter genom investeringar. Människor som riskerar att förlora en del av sina inkomster svarar genom att förändra sin situation. Som resultat producerar de färre varor och tjänster och ackumulerar mindre förmögenhet än de annars skulle göra.
Samhället blir sämre!
När man tar pengar från folk avskräcker det dem från att tjäna mer och de väljer att vara lediga oftare. När de kan få samma inkomst utan att jobba mer, ansträngning de sig mindre och producerar mindre. Och om de förväntar sig att få inkomster i framtiden utan att jobba för det, investerar de mindre i utbildning, arbetslivserfarenhet, personlig hälsa och andra former av mänskligt kapital, som ökar deras möjligheter att tjäna pengar i framtiden.
Samhället blir fattigare!
Paul som tar emot pengarna, tenderar att bli mindre ansvarsfull och mer beroende av statliga utbetalningar. När människor kan få stöd utan att anstränga sig eller upptäcka att det har förmåga och möjligheterna att försörja sig själva, utvecklar de inte sina talanger.
Folk glömmer - eller lär sig aldrig - att ta hand om sig själva och så småningom accepterar helt enkelt sin hjälplöshet.
Inte nog med att de tar för givet att bli underhållna. De utgör också ett dåligt exempel för andra, inklusive sina barn, andra släktingar och vänner, som ser att man kan ta emot varor, tjänster och pengar från regeringen utan att arbeta för dem.
Så skapas en statlig beroendekultur !
4 Kommentarer:
De värsta skurkarna är varken Peter eller Paul, det är socialisterna som parasiterar på både Peter och Paul!
Utrrycket används väldigt väl i Kiplings dikt "The Gods of the copybook headings":
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Gods_of_the_Copybook_Headings
Men är tydligen äldre:
http://en.wiktionary.org/wiki/rob_Peter_to_pay_Paul#English
Finns en bra uppläsning av dikten på youtube av Glen Beck. Och det finns en trevlig tonsättning av Elaine Diane Taylor.
De som rånar Peter kommer alltid att ha stöd av Paul, speciellt som Peter fortfarande har blöjor.
Rent allmänt kan man konstatera att bland dem som har haft kompetensen att tjäna mycket pengar finns också de som förstår att använda pengar bättre än politiker. De fattigaste i samhället får det bättre i takt med att samhället blir rikare. Det sker då kreativa entreprenörer hittar på nya saker att satsa pengar på.
Nu beskattar man oss så mycket att alltför få rika riskerar sina pengar i teknisk utveckling. Löfvén tycker därför att vi skall ha en statlig fond för Risk-Kapital.
Sådana pengar har funnits i långa tider. De har kallats på olika sätt: Landsbygdsutveckling, Regionalstöd, Styrelsen för Teknisk Utveckling, STU, Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK och nu senast Tillväxtverket.
Pengarna har skötts av byråkrater enligt regler gjorda av okunniga politiker. Regler som kunnat ändras år från år. De som tjänat pengarna, förutom byråkrateran själva, har varit de konsulter, som studerat reglerna och erbjudit sina tjänster till hugade företagare att skriva ihop ansökningar som skulle gå igenom. I ett fall på 80-talet hade 80 % av alla pengar avsedda för en sektor delats ut till projekt, där en enda konsult i Göteborg skrivit ansökningarna.
Statliga utvecklingspengar går oftast till de mest trägna korridorlöparna, inte till de bästa projekten. Mycket förståeligt då den ansvarige byråkraten kan vara en nyexaminerad ekonom utan varje uns av erfarenhet från arbetsliv och teknik.
Det finns inget säkrare sätt att förstöra pengar än att sätta dom i händerna på politiker.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.