Det pågår en islamisk erövring av Europa. Är den iscensatt av någon?

Srdja Trifković:

– Det har sagts att USA på ett skamligt sätt har manipulerat denna kris. Jag tror faktiskt inte att så har varit fallet. Jag tror att det var ett samarbete mellan Saudiarabien och Turkiet.

De flesta av dessa så kallade flyktingar är egentligen inte flyktingar, eftersom en flykting är någon som åker från det krigshärjade landet till det första land som erbjuder en trygg fristad. Många av dessa människor har tillbringat ett år eller två i Turkiet eller Libanon i flyktingläger.

När de åker därifrån för att ta sig till Europa, och de passerar fyra eller fem länder, är de uppenbarligen migranter, men det är värt att notera att Saudiarabien och de superrika gulfstaterna; Förenade Arabemiraten, Qatar och Kuwait, inte har tagit emot några syriska flyktingar. Inte en enda.

Samtidigt har dessa länder bidragit med riklig finansiering till olika islamiska välgörenhetsorganisationer som finansierar denna massmigration genom Turkiet, medan den turkiska regeringen bidrar med logistiken. Låt oss inte glömma att man från Adana, İncirlik, eller sydöstra Turkiet, måste ta sig 1 200 – 1 300 kilometer genom turkiskt territorium för att nå avresehamnarna i Smyrna, Bodrum, eller Çeşme.

Vore det inte för att Erdoğans regering direkt och systematiskt organiserade transporten för dessa människor och underlättade deras avfärd mot de grekiska öarna, så skulle det helt enkelt inte vara möjligt. Det är löjligt att låtsas som att denna migrantvåg inte har en stark islamisk prägel och det förklarar också varför Saudiarabien och Turkiet är så intresserade av att underlätta den.

Båda är i praktiken islamiska stater, även om Turkiet fortfarande har en till namnet sekulär konstitution, som härstammar från Mustafa Kemal Atatürk. Det är dock uppenbart att Recep Tayyip Erdoğan är en hängiven politisk islamist som har gjort sitt yttersta för att förändra det turkiska samhällets karaktär och samtidigt är extremt angelägen om att underlätta och påskynda den islamiska demografiska omvandlingen av Europa.

Här har vi redan en enorm muslimsk diaspora, uppskattad till minst 25 miljoner människor, som uppenbarligen inte integreras i sina värdsamhällen, och det är värt att notera att de beter sig på samma sätt överallt, oavsett vilket deras ursprungsland är.

Turkarna i Tyskland, algerierna i Frankrike, marockanerna i Holland och pakistanierna i England, alla beter sig på samma sätt. De skapar sina egna ghetton, där den lokala, infödda befolkningen inte längre är välkommen och dit polisen tvekar att bege sig.

Det finns över 700 sådana ”känsliga stadsområden” bara i Frankrike och denna process kommer att ersätta de infödda europeiska befolkningarna redan mot slutet av detta århundrade, genom de gamla europeiska nationernas demografiska kollaps. Denna process påskyndas nu hastigt.