I Kristianstadsbladet kunde vi den 30/11 läsa en debatt mellan en ”professor i företagsstyrning”, Sven-Olof Yrjö Collin, och den skarpsinnige pensionerade ledarskribenten från DN, Sven-Eric Sandberg, som numera skriver krönikor i Kristianstadsbladet:
Collin inleder med att vi läsare kunde ta del av en krönikörs text, som avslutas med följande: ”Vi vet från all teori och erfarenhet att marknaden genererar och fördelar resurser bättre än något regleringssystem.”
Sedan förklarar han: "Detta är inte sant. Det är osant."
Han fortsätter: Sedan lång tid har forskning i ekonomi undersökt gränserna för marknaden och företaget, och samspelet mellan marknad, företag, stat och ibland fackföreningar. En del i denna forskning har sitt upphov hos en brittisk/amerikansk professor, Ronald Coase, som 1937 ställde sig frågan: Om nu marknader är så effektiva, varför finns företaget? Han belönades 1991 med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. . .
Till skillnad från Kristianstadsbladets krönikör vet vi att marknaden inte är duktig på att reglera utbyten när, till exempel det finns stora skillnader i informationstillgång hos parterna. . .
Men sanning är en skör sak, som är värd en skör och varsam behandling.
Så långt Collin. Här några utdrag ur Sandbergs svar:
Coase gjorde ett viktigt bidrag till analysen av marknadsekonomin. Jag lyssnade på hans nobelföreläsning, och har läst hans böcker. Men han kritiserade inte marknadsekonomin, han bidrog till analysen av hur den fungerade. . .
Om marknaden inte fungerar som allokerare av resurser, då måste alternativet, socialismen, vara bättre. Var har Collin argumenten för det? . . .
Innan Tanzania blev självständigt på 1960-talet hade landet en BNP per capita som var högre än Sydkoreas. . . När Julius Nyerere kom till makten bestämde han sig för att föra en socialistisk politik. Därför hans stora bistånd från Sverige.
Han förändrade ekonomin enligt mönster från Maos Kina, och tvingade samman befolkningen i storkommuner. Samtidigt införde han, troligen efter uppslag från Sverige, prisregleringar. Följden blev att bönderna inte kunde tjäna pengar på att odla livsmedel - i Tanzania, som tidigare var en av Afrikas kornbodar. Så bönderna drog ned på produktionen. Tanzania blev snart beroende av livsmedelsimport.
Sverige gav, enligt en aktuell rapport, 67 miljarder kronor i bistånd till Tanzania.
Tanzania hade, innan detta startade, en BNP per capita som var större än Sydkoreas. Enligt mina beräkningar har Tanzania nu en BNP per capita som är 2,4 procent av Sydkoreas. Det är resultatet av 60 år av socialism och bistånd.
För Collin återstår att med statistiskt stöd visa att socialismen är överlägsen marknadsekonomin på att skapa välstånd. Om han har rätt i detta måste han också visa varför svenskar flyttar till Bulgarien för att tigga.
o o o o o
Andra exempel på kommunism och socialism ser vi i Kuba, Nord-Korea, Zimbabwe och Venezuela.
Det är nog så att Sanningen är mera robust än Teorier, Spekulationer och Drömmar, d.v.s. ”Fake-News”.
Tack Reale Pelle
3 Kommentarer:
Jag travesterar Winston Churchills "Democracy is the worst form of government, except for all the others."
Kapitalismen (marknadsekonomin) är det sämsta ekonomiska systemet, förutom de andra (som aldrig fungerat).
Sant är att kapitalismen har sina brister, rätt betydande också. Den vulgärkapitalism, a la Rockefeller, som tilläts grassera vid 1800-talets slut medförde men i paritet med socialism för de sämst ställda. Det var en läxa som lagstiftarna lärde sig då och det har blivit mycket bättre men än finns det utrymme för förbättringar. De utopiska alternativ som förts fram fungerar inte då människor är människor och inte något självuppoffrande empatiskt väsen. Den stora massan alltså, det finns naturligtvis lysande undantag. Det visade inte minst Deng Xiaoping då han marknadsanpassade Kina. En öppen och demokratiskt sinnad väljarskara som utser oberoende representanter med mandat och vilja att agera är kapitalismens bästa garant.
Får mig att tänka på Ron Paul
@ Till Anonym,
du skriver: "Sant är att kapitalismen har sina brister, rätt betydande också."
Det som man brukar anföra som kapitalismens "brister" är de återkommande ekonomiska "kriserna" och om detta skrivs det t. ex. ganska mycket om i Marx verk "Kapitalet" (vars alla delar jag läst noggrannt).
Men få personer känner till att dessa ekonomiska "kriser" är noga planerade av ägarna till världens centralbanker. Och dessa kriser åstadkoms genom valutans "elasticitet", som tidigare skrivits om på denna sajt. Få människor känner dessutom till att dessa centralbanksägare ideologiskt är "socialister", varför de har ett intresse av att köra "kapitalismen" i botten. Allting handlar om "totalkontroll" över medel och människor.
Om kapitalismen kapsejsar så kapsejsar medelklassen (vilket man vill) men centralbankirernas totalkontroll förloras inte med detta.
Således: Monopol (även den s. k. monopolkapitalismen) och Socialism är två sidor av samma mynt. Kapitalismen är motsatsen till detta och bygger på konkurrens och frihet.
Sedan måste jag säga att det känns uppfriskande att återse Reale Pelle.
/SB
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.