Multikultur är revolutionär och en spegelbild av fascism

 En översättning från Snaphanen gjord av Gerda:

En intervju av Nils Littorin med Göran Adamsson, dvs två (tillgängliga?) Vänster, eftersom Littorin är en gammal kommunist.

Sverige skulle med Proposition 1975:26  vara multikuturellt, och Olof Palme visste mycket väl då, att det var ett revolutionerande projekt, som det sedan har visat sig vara i verkligheten. Landsfadern Erlander hade närt en Robespierre  vid sitt bröst:

“Naturligtvis är det mångkulturella samhället en revolution. Den är oundviklig. Men eftersom jag är reformist vill jag att denna revolution skall ske gradvis”.

Ju längre vi har kommer framåt i revolutionen och de facto förstörelsen av en nation, desto mer frågar jag mig "varför?" och desto mer undslipper svaret mig. Jag misstänker att jag inte ens kommer hitta svaret i  Proposition 1975:26, men jag kommer fortsätta att försöka.

Men vad ska det stå i dödsattesten?

Måste det verkligen förbli gåtfullt, varför vi siktar på att förstöra oss själva, ungefär som gåtan från Romarrikets undergång och Första Världskrigets utbrott? Ingen obducent kan lämna undersökningen utan förklaring, men vad ska stå på dödsattesten? Jag tänker inte på själva sjukdomen utan på hur patienten fick den.

Det finns hopp i den mer tänkande delen av den svenska vänstern. Jag hade också helt glömt att det finns.

Från Expressen: Därför lämnar jag den illröda vänstersekten.

När kommunismen och nazismen föll ihop, var det nästan omöjligt på en sekund att hitta en ärlig nazist eller kommunist i hela Europa. Detsamma kommer att hända med multikulturalism när kanariefågeln i guldgruvan - Sverige - slutligen stoppar sitt självmordsförsök och börjar med att rädda de sorgliga resterna från lågorna.. De två i denna artikel är sällsynta undantag. Göran Adamsson får ordet:

Bakom multikulturens vackra färger döljer sig en anti-intellektuell, reaktionär ideologi som saknar vetenskaplig grund. Paradoxalt nog är det just på högskolan och universiteten som den varit som starkast.”

NL: Men är inte mångfald bättre än enfald?

GA: Det beror på vad du menar. Är polygami bättre än monogami? Är sharialagar bättre än Sveriges rikes lag? Att stå upp för en modern rättsstat, jämlikhet och arbetarrörelsens ideal blir problematiskt för mångfaldspolitikerna när de möter bakåtsträvande imamer eller fascism inom invandrargrupper. Tydligast blir det kanske med minoriteter inom minoriteter. Synen på homosexuella inom vissa invandrargrupper är ett tydligt exempel. Förtrycket av kvinnor som vill slå sig fria från hederskulturen är ett annat. Allt det här har sopats under mattan, för inom etniska gruppen är allting bra. GÄSTSKRIBENT NILS LITTORIN: MULTIKULTUR ÄR FASCISMENS SPEGELBILD.

Det jag började skriva för tjugo år sedan - utan någon politisk bakgrund alls - är nu allmän kunskap, och de som inte förstår det tillhör bara de sedvanliga bakomliggande krafter, som nu en gång är det tunga korset för demokrati och möjliga, framtida död: Sweden: The Wages of Self-Loathing Is Civil War