23 februari 2020

Kära Julia Caesar

Video från Snaphanen: “Från minut 36 till minut 46”

Julia Caesar var krönikör här i åtta år, och det var gyllene år som hon kanske ännu inte har fått något erkännande för. Varje lördagskväll såg jag fram emot att Word-filen skulle komma med ett noggrant, utarbetat manuskript. Jag minns inte att det fanns en enda brist i dem. I 220 krönikor fanns det inte ett finger att sätta finger på annat än att till texten lägga med foton och länkar, vilket kunde ta tre timmar varje gång. Det var ganska ofta tre timmar, och en del av tiden - 2011 - satt jag i en iskall stuga i Fakse Ladeplads på en mobil internetanslutning. Det var som att ha en del av Sverige i handen bara genom ett SIM-kort.
Arbetet var ett nöje. för när krönikan publicerades fanns det ögonblickligen många läsare. Det var som om tusentals bara väntade på att krönikan skulle komma ut kl. 24 lördagskväll. När hon "avslöjades" visade det sig att halva Sverige kände henne. Mer än 5 miljoner människor. Asle Toje  skrev i Weekendavisen om henne..

Jag efterforskade aldrig vem hon var. Jag visste att det var en offentlig dödsdom i Sverige. Vi hade kontakt på Skype, vi kände varandra men ändå bara professionellt. Hennes krönikor kunde få 50 000 läsare på en dag. Hur många de fick senare vet jag inte, men det finns förmodligen många hundratusentals läsare.

Sverige är den ständiga nutiden

Det är med andra ord ett helvete. Det fanns andra före henne, Janne Milld, Jonathan Friedman och Ingrid Björkman, men de var för tidigt ute. Det var jag också. Liksom Julia Caesar är jag en persona non grata i dagens, svenska PK- medier. De har till stor del förlorat sig i tabloidkatastrofer och det saknas inte brist på dem. Jag hade skrivit om Sverige i sju år före 2008, bara i danska tidningar, i svenska var det uteslutet. Jag försökte med de fyra största, men det var omöjigt.

Sverige är en oligarki. Därför är det ingen yttrandefrihet i landet.
Man var som luft,  inte ens ett automatiskt svar från debattredaktören. Den svenska eliten vet bäst och är expert på att en gång för alla tysta dig, och få dig att tro att Sverige är en demokrati.  Sverige styrs av cirka 20 000 människor, som Anders Isaksson beskrev i Den politiska Adeln 2002.

Sverige är ett fåmansvälde, en oligarki. Allt tal om demokrati är ren teater för folkmassan. När man inte vill att Sverigedemokraterna ska blandas in i makten, så är det bara för att demokratin inte ska blanda sig i  och få del av köttbenen som man själv delar ut till sina vänner, svärsöner och före detta fruar.

När svenskarna gör något gör de det grundligt
Därför finns det ingen yttrandefrihet i svenska medier. Nu har de kört landet i botten, för, som ni vet, när svenskarna gör något, gör de det noggrant. Det som händer nu är att makten letar efter någon att skylla på och som inte är någon av dem. Dessa 20 000 personer, som äger media och som är vana att simma ovanpå. På övervåningen massdöd och våldtäkt  (voldtægt. )

Det kommer att gå helt fel. De kan följa budbärarna, men de hamnar i diket. Deras betalda propaganda bleknar mot den verklighet de har skapat.

Ju längre du är före din tid, ju sämre blir det för dig. De nämnda svenskarna har förmodligen övergivit det som hände i politiken för länge sedan. Allt som händer här nu är försök att reparera det som de såg för tjugo år sedan. 2020 är för dem naturligtvis trivialt intill leda.

Jag är förmodligen medlem av klubben. Jag flydde 2004 och idag tillbringar jag inte längre någon tid i Sverige efter att ha varit där varje vecka i 40 år.

Vår tids ”galna kvartsekel”

Julia Caesar är mer i fas med nutiden och inte alltför långt före den. Därför pratade alla om henne, då jag blev inbjuden till Sverigedemokraternas valvaka 2010 på Hotel Kronprinsen i Malmö.
Jag berättade att jag publicerade hennes krönikor, men det var som om hon var en halvgud som ingen dansk kunde ha att göra med.
Alla hennes över 200 krönikor mellan 2010 och 2018 finns här.  Man kan se programmet som video här( her.)
Jag tror att hon kommer att läsas i framtiden som ett monument över en galen tid, som Orwells krigsdagbøger 1938-1942. Denna generations Galna Kvartsekel. 

  Tack Gerda!


2 Kommentarer:

Arne sa...

Berit. Tack för detta inlägg. Jag kollar Julias blog nästan varje dag. Hoppas att få läsa en ny krönika. Och till Julia: Hoppas att du orkar forsätta i många år till. Du är väldigt viktig för vårt en gång fina hemland.

Anonym sa...

Jag såg en undersökning häromdagen som inte låg ute länge på nätet.
Det lär finnas ca 20.000 socialistiska parasiter som lever på andras arbete och innehar nyckelpositioner i den svenska administrationen.
Kanske iofs inte så märkligt men våra media som skulle avslöja och bevaka dessa finns inte längre, med få undantag. Julia Caesar är lysande på sin post.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.