21 augusti 2020

En Färgad kvinna på andra plats i ett stort politiskt parti - Whoopee!


New York Times är helt till sig i trasorna.   Bidens tillkännagivande av Kamala Harris som val-kompis konkurrerade med månlandningen (Ann Coulters liknelse)

 Vanita Gupta, från Obama’s Justice Department:
"Detta är historiskt mest av allt, och särskilt fantastiskt för många svarta kvinnor" ... Harris "är den första svarta kvinnan och den första personen av indisk härkomst som nominerats till en nationell befattning i ett stort parti" ... "Det är i sig en milstolpe, oavsett vem motståndaren är. ”



Biden gjorde helt klart - liksom hans supportrar och sponsorer - att han bara skulle överväga färgade kvinnor.
Kamalas stora prestation är att hon var bättre än de andra omskrivna, färgade kvinnorna i Democrat Party.  Varav det fanns fem - kanske sju, så länge vi räknar jamaica-indiska- amerikaner som "afroamerikan" -  en borgmästare, några representanter och en ledamot av Obamas administration som aldrig skulle ha ställt upp till val.

Oavsett vad valet av Harris representerar, är det inte en triumf. Hon simmade inte snabbast, klättrade inte högst, sprang inte längst.  Hon klarat inte ens advokatexamen vid sitt första försök, ett misslyckande som hon delar med de andra mest beundrade liberala kvinnorna, Hillary Clinton och Michelle Obama.

Det var bestämt på förhand.  Biden krävde en extremt begränsad uppsättning kvalifikationer som bara Harris hade.
Så det är egentligen inte så fantastiskt att hon är en färgad kvinna. Hon simmade inte över den engelska kanalen. Hon vann inte ens ett primärval. Hon är inte Margaret Thatcher.

Om Dems. vill att vi ska se på valet av Kamala som en historisk prestation, måste processen vara färgblind
Men vi upplever ständigt vad som kallas “affirmative actions” och som är detsamma som kvotering.


1 Kommentarer:

Anonym sa...

Berit,
Ja, Kamala Harris vet nog hur hon skall ta sig fram. Hon var bara 29 år då hon började dejta den svarte borgmästaren i San Fransisco, Willie Brown, då 60 år, och gift. Det var inga hemligheter med detta. Men så blev hon så ganska snart allmän åklagare i Kalifornien, en stat på 39 miljoner invånare. Det var snabbt marscherat för en advokat, som hade svårt med studierna.
Jag betraktar henne som genuint omoralisk ur alla synvinklar. Hon formligen går över lik för att få makt. Jag kommer aldrig att glömma hennes vedervärdiga uppträdande mot Kavanaugh. Har hon några känslor i kroppen för några människor överhuvudtaget eller är det bara makthunger till 100%?
/SB

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.