29 maj 2022

Staten lägger beslag på välstånd genom inflation och skatter

 Epoch Times

I en intervju med Wall Street Journal medger USA:s finansminister, Janet Yellen, att den rad av stimulansåtgärder som genomförts av den amerikanska administrationen faktiskt bidragit till att skapa inflationsproblemet. – Inflation är en fråga om utbud och efterfrågan, och de stimulansåtgärder som genomfördes inom ramen för ’American rescue plan’ ökade faktiskt efterfrågan, sade Janet Yellen.

Sedan fortsatte hon naturligtvis med att säga att åtgärderna var lämpliga på grund av ekonomins kollaps och för att regeringarna försökte förhindra en lågkonjunktur.

Det här påminner oss om några av problemen med oproportionerlig statlig intervention och de negativa konsekvenserna det innebär för medelklassen. USA:s regering genomförde orimliga nedstängningar för att minska covid-19 spridningen. Länder som hade strikt testning, såsom Sydkorea och andra asiatiska och europeiska ekonomier, höll ekonomin igång och pandemin under kontroll. Men problemet är större och djupare än så. Centralbanker och regeringar har använt sig av alla politiska åtgärder för att öka efterfrågan på bekostnad av medelklassen genom att urholka reallöner och personligt sparande.

Om det är mer stat man vill ha, så är det detta: mindre tillväxt, högre inflation och fattigare medborgare.

Än värre var att regeringar skapade en betydligt allvarligare inflationsspiral genom att behålla alla stödpaket även efter återöppnandet – långt efter återhämtningen. De förväntade sig en dramatisk ökning av den totala efterfrågan, vilket de också fick. Resultatet är nu högre inflation och lägre ekonomisk tillväxt. Men statens storlek och underskottsbudgetering kvarstår.

Allt staten spenderar betalas av medborgarna. Det finns inga gratispengar, inte ens för bidragstagare när valutan ständigt sjunker i värde. Inflation är en skatt som läggs på de fattiga.

Regeringar undviker inte lågkonjunkturer genom stimulansåtgärder, de gör bara de ackumulerade problemen större genom konstant skuldsättning som centralbankerna tjänar pengar på via kvantitativa lättnader. Denna okontrollerade ökning av penningmängden mätt i M3 leder först till tillgångsinflation och därefter till prisinflation på dagligvaror. Båda konsekvenserna leder till ojämlikhet och en ständig försämring av valutans köpkraft, vilket gör att reallönerna sjunker.

Centralt planerat penningskapande är aldrig neutralt. Det gynnar oproportionerligt de första mottagarna av pengarna – staten och de med tillgångar och skulder – och påverkar negativt de som har en förvärvslön och som har besparingar i kontanter, vilka blir mindre värda med tiden. Inga socialistiska kalkyler kan radera ut det faktum att massiva utgifter finansierade med nyskapade pengar förstör för de fattiga och medelklassen. De kanske säger att de statliga utgifterna går till bidrag som gynnar de fattiga, men så är inte fallet. Bidrag i en ständigt fallande valuta blir irrelevanta, ineffektiva och värdelösa. Det som felaktigt benämns välfärdsstaten håller samtidigt en betydande del av den bidragstagande delen av befolkningen som gisslan.

Staten ger inte överskottsreserver som bidrag. Staten tar från ekonomins befintliga och framtida välstånd genom att trycka pengar, och genom beskattning, stimulansåtgärder och skuldsättning. Men matematiken går aldrig ihop för dem som tror att utvinnings och konfiskeringspolitik kommer att fungera. ”Beskatta de rika” förespråkarna gör medborgarna de låtsas stödja en enorm otjänst. Interventionister kanske använder ursäkten att stjäla från de rika för att ge till de fattiga, men verkligheten är att de statliga utgifterna är så enorma att de inte kan finansiera alla förmåner och bidrag med pengar från en procent av befolkningen. Staten tar från de 99 procenten för att ge devalverade och alltmer värdelösa medel till 45 procent av befolkningen, och i processen sväller en ständigt växande byråkrati för att administrera det hela.

Blev amerikaner glada när staten gav dem en check som betalats med nya tryckta pengar? Se nu när många inte längre har råd med mat, bensin och el.

Staten tar alltid tre när den lovar en. Den enorma ackumuleringen av statsskulden kommer att betalas av de 99 procenten via inflation, skatter eller både och.

Underskottsbudgetering och artificiellt penningskapande är bara två sidor av samma mynt som löser upp en nations befintliga välstånd genom att utfärda fler skulder. Välståndet är detsamma, det är bara fler valutaenheter i omlopp. Därför stiger inte priserna, utan pengarnas köpkraft minskar.

Priset på en vara eller tjänst kan stiga på grund av en utbudskris, men om mängden valuta som ges ut är densamma skulle det vara omöjligt att alla priser steg tillsammans med den. I själva verket skulle andra priser sjunka. Priserna på de flesta varor och tjänster kan bara stiga i samma takt om mängden valuta ökar snabbare än efterfrågan.

Regeringar och centralbanker kommer att fortsätta att införa politiska åtgärder för att öka efterfrågan med ursäkten att det är bäst för alla och förhindrar en lågkonjunktur – tanken är att det gynnar dig. Incitamentet att göra det är enormt, för när det inte fungerar skyller de på företagen, geopolitiken, de rika eller någon annan. Om medborgarna tror att staten kan skapa välstånd genom att trycka pengar, kommer staten att göra det och framhålla sig själv som lösningen på problemet de skapade. Amerikaner fick sin pandemicheck och nu betalar de för den flera gånger om.

Nu ser keynesianerna att det bara finns ett sätt att bromsa inflationen: att sätta en käpp i hjulet för den totala efterfrågan. Men regeringarna kommer inte att minska stimulansåtgärderna, så minskningen av den totala efterfrågan kommer att göra alla i den privata sektorn fattigare.

Inflationen har skapats genom att använda nedstängningen för att massivt öka statens storlek. Janet Yellen säger att inflation är en konsekvens av utbud och efterfrågan, men om så vore fallet skulle Argentina och Venezuela ha låg inflation. Problemet är ett ökande utbud av valuta och en försvagad efterfrågan på den.

De enorma statsutgifternas och den exponentiella pengatryckningens luftslott är en exproprieringsprocess. Staten utökar sin storlek på bekostnad av resten av befolkningen, särskilt på de som försvarar ökande offentliga bidrag.

Politiska åtgärder som ökar efterfrågan lägger beslag på välstånd på tre sätt. För det första genom att driva okontrollerade underskott som finansieras med skulder, vilket innebär högre skatter i framtiden. För det andra genom att höja skatterna för att ”minska underskottet”. För det tredje genom inflation. Statens vikt i ekonomin ökar i alla tre stegen. När det sedan misslyckas, upprepa.

Om det är mer stat man vill ha, så är det detta: mindre tillväxt, högre inflation och fattigare medborgare.

Daniel Lacalle - Ekonom

1 Kommentarer:

Anonym sa...

Utmärkt bra beskrivning av det socialistiska ”körschemat” mot avgrunden

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.